Möt vår ambassadör Erik Kågström!

26909054_1909867672374753_1589176559_o.png

Hej Erik! Berätta gärna lite om dig själv.

Jag är bosatt två mil söder om Skellefteå, på landsbygden med vatten & jaktmarker runt husknuten. Jag är 42år och jobbar som ronderande nattväktare & receptionist i portvakten på Boliden minerals smältvärk.

Hur startade ditt jaktintresse?

Mitt jaktintresse är nog medfött, vildmarkslivet fostrades in i unga år. Min farfar tog med mig på spaningsrundor efter älgar som liten, jag minns många stunder i hans jaktkoja. Fortsättningsvis så jagade även min far, jag minns det än idag hur man satt i stugan på jaktmarken och följde basstationsjaktradion och när ropet "53 till 84" hördes kort där på "älg skjuten”. När man var stor nog att ta cykeln påbörjades en cykeltur mot älgslakteriet som låg över 5km från stugan, allt för att få skåda jaktlagets jaktlycka. 

Vilket var ditt första vilt?

Mitt första vilt var en Orre i topp med en 22magnum.

Vilket är ditt bästa jaktminne?

Oj oj.. Jag har många storslagna minnen. Första älgen jag sköt då kom det först tårar och jag ställdes inför ett dilemma inombords att skjuta en älgkalv. Att ha makten över att ta en avkomma från ett djur påverkade mig. Vilket på flera sätt kan vara fördelaktigt när man tänker långsiktigt med bestående jaktetik.

Första skjutna älgen för sina egna hundar är alltid speciellt. Som tur är har jag fått repetera denna upplevelse vid flera tillfällen. Högst upp på topplistan just nu var en upplevelse i höstas sista dagen av septemberjakten. Jag var ensam ute och hade släppt min 9 månaders unghund som drog iväg med ett gångstånd, de rundade ett berg och gick iväg. De var på aftonsidan och helt vindstilla. Så skallen hördes långväga och jag såg på gps att de slog fast utanför jaktmarkens gränser intill foten på en bergsida. Där jag stod var löven färgade i alla de mest eldlika toner du kan föreställa dig. Jag tyckte mig höra ett mycket svagt lockljud från en älg och mycket riktigt, ljudet kom närmare och närmare. Jag bestämde mig för att ta position och kamoflera mig väl i buskarna och de höga älggräset som fanns i närområdet. Jag la märke till att vinden var till min fördel och om jag spelade alla kort rätt skulle detta bli en intressant stund. När jag hörde att älgen lockade återigen så svarade jag med ett lågmält kontaktläte. Efter några minuter ser jag älgen visuellt ruska om några mindre lövträd. Älgen går rakt emot mig ner för ett berg mitt på berget kliver en bredsida fram jag ser hängskägget under hornen i kikaren. Avståndet är ca 450-500meter. Jag lovar detta höjer min puls fint. Lockandet fortsätter och oxen går vidare försvinner i ungskogen, jag hör hur locken runt mig närmar sig. Tjuren väljer så klart de tätaste partiet så den syns inte för ögat förrän den dyker upp ca 10-12meter ifrån mig där jag står gömd. Jag har ansiktsmask på mig så min vittring inte ska spridas i onödan. Samtidigt som oxen dundrar in sina horn i några tätvuxna lövträd så att det låter som att halva trädet rasar samman i sammanstöttningen. I fjärran hörs unghundens skall fortfarande. Min inre låga för jakten känner att skjuta för hunden är och kommer förbli de allra viktigaste. Så detta blir en intensiv stund där älgen står kvar helt stilla och drar vind, den lockar som att den äger närområdet å andra sidan står jag på med osäkrad bössa och stirrar in i kikarsiktet. Korset vandrar mellan bogskott till halsskott till att andra stunden räkna pinnar på hornen. I mitt inre fortgår diskussionen om jag gör något dumt som skjuter, men hundens bästa känns mer långsiktigt. Detta pågår i någonstans runt 10 minuter innan älgen avviker med kraftiga steg när den synat situationen och anat oråd. Mina första tankar var att jakt inte alltid behöver vara slakt. Min strategi att släppa älgen fick mig att våndas & känna stolthet över mina beslut ända fram över uppehållet fram till 10 oktober då unghunden skulle släppas på nytt. Då jag fick fälla den första tjuren på ståndskall för min då 10 månaders unghund så ibland lönar det sig att vara benådande i skogen inför "Diana".

Vad har du alltid med dig i ryggsäcken och vad är ditt bästa jaktfika?

Jag tycker att kaffet är viktigt. Jag har gärna med mig min picknick muurika. Att ha en levande eld att värma sig vid och höra spraket samtidigt som man mättar sig med smörstekt palt eller pannkaka med sylt är ovärderligt. 

Vilken är din drömjakt och drömdjuret att få fälla?

Drömdjuret i Sverige förblir oavkortat en trofé dovhjort. Skulle det vara utomlands så skulle jag säga kronhjort på höglandet i Skottland, med den miljön så lär den upplevelsen kännas fulländad.

Vad hittar man i ditt vapenskåp?

I mitt vapenskåp finns min Sauer stütsen select 202 med ett ziess sikte. Hagelbössan är en Lincoln premier cal 12. Samt ett Feinwerkbau luftgevär som jag haft kvar sedan jag tävlade i skytte.

Hur startade ditt intresse för att göra knivar?

Min farfar återigen. Han tvingade mig nog att snickra när han själv håll på. För några år sedan så föddes intresset på nytt och jag satte tillslut igång och tyckte om att skapa & designa egna alster.

Har du tips till någon som skulle vilja börja med knivslöjd?

Köp delar med kvalité. Träna gärna på någon vanligt bräda för att få rätt känsla i formen så kan du obehindrat kasta delarna utan att känna att saker förstörts. Kolla filmer på Youtube till exempel hur knivens alla moment går till. För det är många saker att tänka på. Räkna med att det kommer ta många timmar att göra den första med du kommer känna dig stolt över den oavsett. Att jaga & samla såväl skapa verktygen är nog i grunden en stor del av vårat arv.

26905978_1909870745707779_508815477_o.jpg