Intervju med Fredrik Widemo, Jägareförbundets Forskningsansvarige samt viltforskare på SLU!

Hej Fredrik! Berätta gärna lite om dig själv.

Jag har en bakgrund som biolog och forskare inom ekologi och naturvårdsbiologi och är docent i zooekologi sedan 1999. Jag arbetar sedan 2008 på Jägareförbundets nationella kansli och är förbundets Forskningsansvarige samt viltforskare på SLU.

Vi har ställt några frågor till Fredrik om viltvård och stödutfodring. 

unnamed-21.jpg

1. Hur skiljer sig denna jaktsäsong jämfört med tidigare år med avseende på mattillgång för viltet?

Nu skiljer det sig ju en del över landet, men utmaningen för viltet denna säsong har inte främst varit det kalla vintervädret, utan till att börja med en torr sommar och sedan snö som kom sent.

Normalt sett äter hjortdjuren dubbelt så mycket under sommaren för att lagra upp fettreserver inför vintern.

Torkan gav mindre foder än vanligt samt foder med sämre kvalitet. För våra hjortdjur har det lett till mindre mjölk, dvs små och lätta kalvar på sina håll. De mindre djuren, f a rådjuren (som är vårt mest 'kräsna' vilt har det tufft. Detta för att de har svårare att ta sig runt i den höga snön, i kombination med att de inte äter kvistar etc.

Älgarna som är större, mer mobila samt mindre kräsna klarar sig därför bättre just nu.

På 'kräsenhets'-skalan är det sedan Kron- och till sist Dovhjorten som äter mer av det mesta, men även de får problem när maten täcks av snö. Speciellt om det är hård skare.

2. Vad är dina bästa tips gällande viltvård och utfordring?

Viktigaste är att det finns ett samarbete mellan skogsbruket, jordbruket och jakträttsinnehavaren. Man fordrar för att öka överlevnad samt höja reproduktionen. Därför måste utfordring gå hand i hand med uppsikt på viltstammen och inventering så att balansen i marken hålls. Se f a till att förstå skillnaden mellan att utfordra och att åtla. Att utfodra utan att öka jakttrycket om det finns problem med skador på gröda och skog är inte försvarbart. Men det känns etiskt överlägset och resurssmart att reglera viltstammarna genom jakt, inte svält. Då får vi jaktupplevelser och viltkött, samtidigt som viltet slipper lida. 

Man bör börja arbetet med utfordring redan på hösten och vänja viltet var maten finns. När sedan snön kommer skall de inte behöva leta efter det, därför är det också bra att ploga upp, köra med skoter el dyl så att viltet får lätt access till födan. Samt ha foderplasterna långt från vägar. Men det är aldrig för sent att börja, och det är under vårvintern som behoven är störst.

Se till att samarbeta med markägare, lokala jordbrukare för att kunna hjälpas åt, planera långsiktigt samt köpa foder. Utfordring och mer aktiv förvaltning är generellt vanligare i Södra och Mellersta Sverige även om det också görs i Norrland.

Att fälla träd (asp, tall etc) är effektivt och då spara grenar så att viltet vår lättare att tillskansa sig det. Gallra i tid, gödsla ej skogen då man vill ha bärris och ljung men inte gräsbeväxtning ur ett viltnäringsperspektiv

3. Hur skapar man en bra utfodringsplats?

Vet vad du fodrar till! Det är olagligt att lägga ut processade livsmedel, däremot är ett bra tips att kontakta lokala livsmedelsaffärer och lägga ut gammal frukt, samt många grönsaker (dock ej broccoli som är farligt för viltet!).

Speciellt denna säsong med en torr vinter behöver djuren vätska. Det är väldigt energikrävande för dem att smälta snö och om man mest utfodrar/åtlar med kraftfoder (pellets, majs etc) behöver man se till att de också kan få i sig vätska. Bäst är då att lägg ut fuktigt och bladrikt ensillage. 

Kombinera alltså grov- och kraftfoder, då viltet då kan tillskansa sig vätska, fibrer och energi. Om detta inte görs får man mindre effektiv utfordring samt förmodligen också ökade skador på sitt skogsbestånd. Fodra hellre lite och ofta, än sällan och mycket. Då håller sig fodret fräscht.